Konservering - restaurering dokumentation av måleri

Telefon: 031-654000
info@k-konservator.se

Altaruppsats, Ödeborgs fornsal

Objektbeskrivning

Altaruppsatsen i Ödeborg fornsal har ett förflutet delvis dolt i dunkel. Det finns inte mycket skrivet om den, likaså är den allmänna kännedomen bristfällig. Från det att Dalslands fornsal i Ödeborg byggdes har altaruppsatsen från 1914 varit deponerad och placerad här. Dessförinnan, enligt muntliga utsagor, har den legat förvarad som helhet eller delvis i Torps klockstapel. Enligt en skrivning i ”Karlstad stift i ord och bild” från 1952, s. 620 står följande under Färgelanda kyrka: ”[…] En år 1785 fr. Uddevalla k:a inköpt altaruppsats fr. 1600-t. mitt lämnades efter 1870 till Torp, varifrån resterna 1914 deponerades i Dalsl. Fornsal […]”. När Färgelanda gamla kyrka revs 1870 flyttades altaruppsatsen över till Torp kyrka med den sattes aldrig upp där utan förvarades i klockstapeln. ”Där glömdes den bort och uppmärksammades först när några pojkar burit ut den och lagt den på gärdena runt Torps kyrka. Det var då den fördes till Ödeborgs fornsal”

Hur kom altaruppsatsen då till Färgelanda kyrka? Hur ser altaruppsatsens livshistoria ut innan 1785? I boken ”Gället kring Bäveån” skriver Axell Hellman att det i ett kungligt brev 1630 skulle byggas en kyrka i det gamla Uddevalla. Redan 1594 fanns det en kyrka för första gången belagt i skriftliga källor, då biskop Jens Nilssøn nämner den under sin resa i Bohuslän. Det så kallade Kalmarkriget drabbade våren 1612 Bohuslän varvid Uddevalla återigen lades i aska. Den nya kyrkan stod färdig i november tre år senare, alltså år 1633. Kyrkan blev dock inte gammal, bara 11 år. 1644 kom ”Balsefejden”, kallad efter danske ståthållaren i Norge, Hannibal Sehested. På sommaren plundrades och brändes Uddevalla av den svenske befälhavaren Olof Stake. Det finns ingen förklaring till varför det dröjde så länge innan Uddevalla fick en ny kyrka men 1656 stod en ny kyrka klar, lite drygt ett år innan Bohuslän blev svenskt. Först 1665 lät man måla en altartavla, men denna ersattes 1736 med ”en kostbar Altare-Tafla” av en bildhuggare P. Weber.

Kan det vara så att altartavlan från 1656 är den som numera finns i Ödeborgs fornsal? Det är inte möjligt att vederhäftigt påstå detta, men med tanke på stilen och vid jämförelse med andra altaruppsatser från denna tid är det inte omöjligt.

Bakgrund

På begäran av Sven-Åke Högsell Färgelanda, Ödeborg och Torps kyrkliga samfällighet, besiktigades 1600-tals altaruppsatsen i Ödeborgs fornsal under augusti 2006 vilket resulterade i en förundersökning och åtgärdsprogram. Detta ledde till att vi fick uppdraget att utföra konserveringsarbetet senare under 2006.

Målsättningen med arbetet var i första hand att konservera altaruppsatsen och säkra dess bevarande för framtiden vilket skulle innebära rengöring, nedfästning av samtliga ytskikt samt retuschering. Vidare var målet att i möjligaste mån rekonstruera altaruppsatsen till ursprungligt arkitektoniskt utseende.

Projektbeskrivning

Tillstånd

Altaruppsatsen saknar delar varav flera av dem är viktiga element för att förstå hur helheten en gång kan ha sett ut. Några få delar av altaruppsatsen hade ingen eller mycket fragmentarisk bemålning och var dessutom nedbrutna av röta, vilket kan tyda på att de legat förvarade under mycket bristfälliga förhållanden med mycket fukt, kanske till och med utomhus. Postamenten hade omfattande angrepp av trägnagare med flyghål och kraftigt nedbrutna partier som följd. Nedre partier var så nedbrutna att stommaterialet helt försvunnit.

Ytskikten var partiellt i mycket dåligt skick. Främsta orsaken beror på valda tekniker och material vid tillverkningstillfället. När altaruppsatsen målades 1665, isolerades krederingen limgrunde-ringen) med ett animaliskt lim (harlim eller annan typ av gelatin) innan färgen applicerades. Animaliskt lim är hygroskopiskt (drar till sig fukt) och är kraftigt spänningsbildande. Detta har fått till följd att limmet både ”dragit” upp och ned färgen under påverkan av växel-vis fuktig och torr miljö, varför färgskiktet från denna tid och framåt, spjälkar och flagar kraftigt. Delarna till altaruppsat-sen var också partiellt mycket smutsade av bunden ytsmuts, damm och nedfallande skräp.

Det finns spår av förändringar när det gäller stommaterialet såsom avsågade och avverkade partier vilket kan tyda på en anpassning till en ny miljö, möjligen från tiden när altaruppsatsen kom till Färgelanda kyrka. Bland annat är kröningen och förkroppningarna från ett bjälklag avsågade.

Åtgärder

Undersökning och dokumentation

Undersökning av altarskåpets stommaterial, sammanfogning och tekniker utfördes okulärt. Undersökning på ytskikten gjordes okulärt och med stereolupp med inbyggd kamera. Flera prover av ytskikten har preparerats och undersökts i polarisationsmikroskop och fotograferats. Vissa preparat har analyserats med E-SEM (svepelektronmikroskopi) på Chalmers tillsammans med Marga-retha Edebo, inst. för kulturvård, Göteborgs universitet. Alla objektdelar har fotograferats, mätts upp och karterats. Verktygsspår i form av förarbeten, sammanfogningar, rester av sammanfogningar har karterats. De flesta partier av altaruppsatsens ytskikt är kartlagda avseende hur olika delar varit bemålade eller belagda med metall. Vissa frågtecken kvarstår dock när det gäller bemålning från 1633 och 1665.


Konservering

Samtliga delar rengjordes genom att lös smuts och damm avlägs-nades försiktigt med mjuk borste och dammsugare. I detta fall var det ett svårt moment eftersom ytskikten var så skadade. Det gäller att inte suga upp de lösa flagorna. Det går heller inte att lägga på ett bindemedel om ytan är kraftigt smutsad. Efter detta fixerades ytskiktet genom att ett syntetiskt bindemedel tillfördes och färgskiktet pressades ned med en bommullstuss. Vissa partier frilades från senare skikt för att partiellt kartlägga och få en uppfattning om hur den tidiga altaruppsatsen (från 1630 tal?) var bemålad.


Rekonstruktion av stommaterial

Utifrån verktygsspår i form av hål efter dymlingar, markeringar och ristningar i träytan, avbrutna och saknade profilerade lister har det varit möjligt att rekonstruera vissa partier av altaruppsatsen. Nya ämnen har tillverkats i ek utifrån uppmätningar på delar och profilinformation på befintliga lister. Sockelbjälklaget är i huvudsak rekonstruerat. Eftersom postamenten är förstörda genom att avverkning av trämaterial ägt rum på framsidan vid någon tidpunkt, har det inte varit möjligt att återskapa partierna. Nedbrutna och saknade partier på konsolerna har ersatts med nya delar och skarvats i. De skurna ornamenten på sidorna har kopierats och återskapats med nya skärningar utifrån intakta partier.

Altaruppsats i delar i fornsalen före åtgärd
Altaruppsats i delar i fornsalen före åtgärd
Helbild på altaruppsatsen i tänkt utformning, före åtgärd
Helbild på altaruppsatsen i tänkt utformning, före åtgärd
Detalj av övre etage före åtgärd
Detalj av övre etage före åtgärd
Detalj av övre etage efter fixering och rengöring av ytskikt
Detalj av övre etage efter fixering och rengöring av ytskikt
Lukas, före och efter åtgärd
Lukas, före och efter åtgärd
Mittscenen efter åtgärd med kompletterad pånnå i ek.
Mittscenen efter åtgärd med kompletterad pånnå i ek.
Bild 1. Lukas, skiss av ursprunglig bemålning och metall 1665 (grå partier är silver, gula guld). Bild 2. Detaljskiss av ram från mittscenen 1630-tal?
Bild 1. Lukas, skiss av ursprunglig bemålning och metall 1665 (grå partier är silver, gula guld). Bild 2. Detaljskiss av ram från mittscenen 1630-tal?
Sockelbjälklag efter nedfästning, rengöring och retuschering av ytskikt samt komplettering med ek.
Sockelbjälklag efter nedfästning, rengöring och retuschering av ytskikt samt komplettering med ek.
Altaruppsatsens äldre delar från 1630-tal är rödmarkerade
Altaruppsatsens äldre delar från 1630-tal är rödmarkerade
Altaruppsatsen på plats i Dalslands fornsal
Altaruppsatsen på plats i Dalslands fornsal